Det är bara att lyfta på hatten för den socialdemokratiska ingenjörskonsten. Medan andra politiska rörelser i världen tvingas förlita sig på ”entusiasm” eller ”frivilliga bidrag”, har den svenska arbetarrörelsen lyckats med det som alkemisterna bara drömde om: att förvandla skattebetalarnas pengar till ren, outspädd partilojalitet.
Tänk dig själv , 2 500 små föreningar som ligger utspridda som ett finmaskigt nät över riket. En liten hydra i varje kvarter! Det är vackert, nästan poetiskt. Det spelar ingen roll om 65 % av befolkningen inte röstar på partiet; de får ändå vara med och betala för kalaset. Det kallas ju trots allt ”solidaritet”. Att du betalar för grannens ideologiska utbildning i hur fel du har, är väl den ultimata formen av demokratisk generositet?
Den osynliga armén, och det bästa av allt? Det är helt ”gratis”! Eller ja, för partiet alltså. Att ha en valmaskin som kostar miljarder, bemannad av ”lakejer” förklädda till folkbildare, föreningsaktiva och kulturvårdare, är ett genidrag. Journalisterna och tjänstemännen i våra 290 kommuner tittar beundrande åt ett annat håll. Varför granska något som är så fastvuxet i den svenska myllan att det knappt går att skilja på kommunen och partiet längre? Det är som att be en fisk recensera vattnet den simmar i.
Tänk om… men nej, tänk inte så Men ponera – bara som ett litet tankeexperiment, att Sverigedemokraterna skulle få för sig att göra samma sak. Tänk om de startade ”Blåsippans Bildningsförbund”, krävde hundratals miljoner i statsbidrag för att sitta i källarlokaler och diskutera ”svenskhet” och ”återvandring” på skattebetalarnas nota.
Vi kan nästan höra det kollektiva skriket från ledarsidorna redan nu. Det hade inte bara varit ett ”hot mot demokratin” – det hade varit demokratins faktiska undergång, en auktoritär statskupp i föreningsform och ett brott mot mänskligheten. Men när de röda fanorna vajar i 2 500 föreningar finansierade av din inkomstskatt? Då kallas det för ”det civila samhällets ryggrad”.
Det är faktiskt en bedrift. Att bygga en politisk evighetsmaskin där väljarna betalar för att bli övertygade om att de behöver betala ännu mer, är inget annat än politisk magi. Den socialistiska hydran mår bra, den är mätt, och bäst av allt – du har precis bjudit den på middag.
Observatören! 