Det är verkligen en syn för gudar när man ser den socialdemokratiska ”feminismen” i praktiken. På hemmaplan, i den trygga svenska ankdammen, poserar facktoppar och politiker i sina stickade fittmössor och ser ut som stolta hens medan de skriker om krossat glastak och könsneutrala pronomen. Där är de så tuffa och radikala att det nästan blir parodiskt.
Men så fort det vankas statsbesök i ”Muslimien” hos nån medeltidsdiktatur, då åker de rosa mössorna snabbt ner i papperskorgen. In kliver sossekvinnorna, lydigt iklädda hijab, och bugar för förtryckarregimer som ser kvinnor som ägodelar. Där dör den ”feministiska utrikespolitiken” snabbare än man hinner säga särintresse.
Det säger faktiskt allt om vad Socialdemokraterna är, ett ryggradslöst vindflöjelparti som saknar fasta värderingar. De spelar radikala feminister när de vill plocka poäng i storstadsmedier, men de har inga problem med att krypa för religiösa förtryckare om det gynnar makten eller exportavtalen. Det är ett poserande utan dess like, där principerna alltid säljs ut till högstbjudande. En dag är de ”hens”, nästa dag är de underdåniga slöjbärare, allt beror på vilken publik de för tillfället försöker lura.
Observatören! 