En socialist är i grunden en människa som inte kan bygga något eget, och därför bygger hela deras existens på att stjäla av andra. Med ena handen djupt nere i skattebetalarnas fickor drar de igång det ena suspekta ”framtidsprojektet” efter det andra. Det börjar alltid med en glädjekalkyl så absurd att bara de mest naiva stackarna går på den, men slutnotan landar som bekant alltid på tio gånger det ursprungliga beloppet.
När pengarna väl är brända på byråkrati, konsulter och misslyckad integration, då kliver socialisten fram i rampljuset. Han rätar på slipsen, slår sig för bröstet och skriker: ”Se så duktig jag är! Se vad jag har gett er!”. Att det är du som har betalat kalaset, medan han bara har agerat parasit på ditt arbete, det glömmer han lägligt nog att nämna. För en socialist är andras pengar nämligen som luft, de tror att de finns i oändliga mängder, ända tills de har kvävt hela ekonomin med sin egen oduglighet.

